Kosttillskott med antioxidanter – avstå eller använd vid cancer?

Författare:
Per-Arne Öckerman MD, PhD, professor/överläkare i klinisk kemi, emeritus

Kosttillskott med antioxidanter – avstå eller använd vid cancer?

Artiklar från Martin Bergös forskargrupp i Göteborg har visat att behandling med antioxidanterna N-acetylcystein (NAcCys) och en vattenlöslig form av E-vitamin (Trolox) har försämrat prognosen för lungcancer och malignt melanom hos möss.

För mig, professor Per-Arne Öckerman, är Bergös fynd intressanta genom att visa hur komplext allt fungerar, men hans slutsatser är omotiverade, rentav ovetenskapliga och oetiska och jag skall förklara varför:

  1. För att studera antioxidanteffekter måste man arbeta med många antioxidanter samtidigt, inte med bara 1-2 ämnen.
  2. NAcCys och vissa former av E-vitamin har ingen positiv effekt eller en direkt negativ effekt vid cancerbehandling i kombination med cytostatika eller ensamt. De avviker därmed från många andra antioxidanter eller antioxidantrika koncentrat från växter. Varför har Bergö valt just dessa ämnen, som inte är representativa för alla antioxidanter?
  3. Bergö accepterar, att C-vitamin i hög dos hämmar cancerceller och anser, att C-vitamin då fungerar som en oxidant och bekräftar hans teori. Detta kan jag motbevisa.
  4. Bergö tar ett stort ansvar med sin rekommendation, som leder till stor oro, inte minst hos cancerpatienter. Denna oro försämrar prognosen för cancerpatienter. Det är därför oerhört viktigt att Bergös slutsatser bekräftas eller bestrids vad avser sådana antioxidanter som cancerpatienter verkligen använder.
  5. Omfattande forskning har påvisat förbättrad prognos för cancerpatienter, som konsumerat antioxidantrika preparat.
  6. Mitt råd.

Ad 1.

Vid ett symposium om fria radikaler och antioxidanter i sektionen för näringslära på Medicinska Riksstämman i Göteborg 2006, hävdade jag, att nästan all forskning om antioxidanter var gjord med 1-2 ämnen. Då det krävs flera antioxidanter i synergi för effekt, måste all forskning göras om. Huvudtalaren Rune Blomhoff, professor i Oslo, berättade då, att man vid en kongress en månad tidigare i New York hade kommit till samma slutsats, d.v.s. att all forskning om antioxidanter måste göras med ett brett spektrum av antioxidanter och att forskning om enstaka ämnen mycket väl kunde ge motsatt resultat.

Forskning med 1-2 antioxidanter medger inga generaliserande slutsatser.

Ad 2.

Den finske läkaren Kaarlo Jaakkola visade redan 1992 att bredspektrum antioxidanter , vitaminer, spårelement och fettsyror i kombination med strålning och/eller cytostatika bättrade prognosen vid lungcancer hos patienter och minskade biverkningarna. Svenska Socialstyrelsen gillade inte detta och ville ta bort Jaakkolas läkarlegitimation. I samband med detta gjorde jag en litteraturgenomgång om antioxidanter som underlag för Socialstyrelsens beslut om Jaakkolas svenska läkarlegitimation. Denna genomgång avsåg vitamin A, C och E, selen, Q-10, beta-karotin, lykopin, melatonin, NAcCys och glutation och visade att alla hade förebyggande eller behandlande effekt mot cancer, också i kombination med cytostatika, utom NAcCys och beta-karotin.

Jaakkola fick behålla sin legitimation.

Kedar Prasad vid University of Colorado i Denver, USA har visat:

  1. Vitamin E-succinat hämmar tillväxten av mus-melanomceller.
  2. Vitamin E-alkohol eller –acetat har inte den effekten förrän i mycket högre dos.
  3. Tillväxten av humana melanomceller påverkas inte av enskilda antioxidanter, men hämmas starkt av en blandning.
  4. Vitamin E-succinat och strålningsbehandling hämmar var och en för sig tillväxten av humana melanomceller. Tillsammans ökar hämningen.

Ad 3.

Vitamin C.

En av dagens ledande forskare om C-vitamin, Thomas E Levy, har i böcker och föreläsningar beskrivit mekanismen bakom den väldokumenterade effekten mot virussjukdomar så här (1): När virus invaderar kroppen bildas en stor mängd fria radikaler, som slår ut immunförsvaret. Tillför man en mycket hög dos C-vitamin, som är ett reduktionsmedel, neutraliseras de fria radikalerna och immunförsvaret hämtar sig och sjukdomen hävs. På en kongress i Los Angeles frågade jag Levy om denna teori hade dokumenterats. Svaret blev: Nej. Jag reste hem och lyckades bekräfta teorin med följande försök:

_________________________________________________________________

Tabell 1.

Nio personer med påvisad oxidativ stress i form av förhöjda värden vid FRAS-analys (2) gavs 60 g C-vitamin intravenöst på tre timmar. Vid behandlingens slut hade värdet för fria radikalaktiviteten minskat till nära noll. Efter 24 timmar hade värdet återgått till ursprungsnivån.

Medelvärde för FRAS:

Tid 0: 391

3 tim.: 4.1

Signifikans: p<0.001***

_________________________________________________________________

Referenser:

  1. Levy, T.: Vitamin C, Infectious Diseases and Toxins:Curing the Incurable. Henderson NV: Livon Books. Philadelphia 2002.

Detta bevisar att C-vitamin I hög dos fortfarande hämmar fria radikaler och därmed motbevisar Bergös förklaring av C-vitaminets effekt mot cancerceller.

Ad.4.

Många studier har visat att överlevnaden för cancerpatienter påverkas av psykiska faktorer. Studier från flera cancerkliniker i Bristol skall tas som exempel. Men exempel finns även från Sahlgrenska Akademien i Göteborg.

Bristolklinikernas resultat publicerades på en cancerkongress i Oslo. Man fann att 80% av patienter med bröstcancer, som uppvisade ”fighting spirit” fortfarande levde efter 14 år, medan patienter som kände sig ”hopeless and helpless” hade 80 % överlevnad redan efter 2 år och bara 20 % efter 14 år. Således gav förmågan att kämpa minst 12 års längre överlevnad.

Detta illustrerar hur viktigt det är att cancerpatienter får korrekt information och positivt stöd. Bergös generaliserande slutsatser ger i dag motsatt effekt, och måste därför vara odiskutabelt oriktiga.

Ad 5.

Vid en nyare litteraturgenomgång på PubMed under åren 2012-2015 hittade jag, utan anspråk på fullständighet, 13 arbeten om antioxidanter och cancer. Av dessa påvisade 12 apoptos- (celldöd-) effekt och cytostatisk effekt på cancerceller och/eller i djurförsök av olika antioxidantrika extrakt. Melatonin gav apoptos för cancerceller men antiapoptos för normala celler och kallades därför ”smart killer”. Gamma-tokotrienol, en av E-vitaminets former, påvisades ha anticancereffekt, medan alfa-tokoferol, en annan E-vitaminform, minskade effekten av vissa kemoterapeutika.

Detta motsäger Bergös generaliserande slutsatser och illustrerar ytterligare det märkliga i hans val av just de antioxidanterna som avviker.

Ad 6.

Effekten av ämnen med antioxidanteffekt är således beroende av:

  1. Ämne
  2. Ämnets form
  3. Dosen
  4. Kombination av ämnen eller enskilda ämnen
  5. Försöksdjur
  6. Cellinje
  7. Humana cell-linjer
  8. Humanförsök

Mina råd till personer utan eller med känd cancer:

  • Ät massor av antioxidantrika födoämnen och ett brett spektrum av kosttillskott
  • Kombinera detta med gängse behandling, om du har en cancerdiagnos
  • Ät inte Acetylcystein och Trolox
echo "content-post.php";

, , , , , ,